Cheeky Malin

Jag vet inte varför jag sitter och reflekterar över ämnet i dag. Jag har kommit en ganska bra bit i min egen process efter att ha blivit dumpad. Det som man i början tror kommer ta en evighet att komma över läker till sist det också. Det beror väl mest på hur pass länge relationen pågick, hur många som var berörda och hur det påverkade vardagen rent praktiskt. 

Jag tänker på andra killar och tjejer runt omkring mig som levt i betydligt längre förhållanden än vad jag har och som ändå repat sig. För dem är det naturligtvis en större omställning och det tar en längre tid. De sitter med huslån, ungar och flera år av en gemensam vardag som plötsligt ska förändras helt och hållet. Jag har varit singel så ofta i mitt liv att jag studsar tillbaka till självständighet och välmående ganska smärtfritt. Det börjar bli så bekvämt att jag faktiskt slutat bry mig om att ha någon vid min sida - hur jävla trevligt det än må vara.

Såg ett Sex and the City-avsnitt häromkvällen då de diskuterade hur många stora kärlekar man har i livet. De ansåg att man har två stycken. Det har jag redan haft. Det var tio år mellan dem. Hur stor är chansen att jag får känna så igen inom närmaste framtiden? Enligt deras teori har jag förbrukat mina två kärlekar. Fast det köper inte jag. Jag tror alltid på kärleken.