Cheeky Malin

Jag flög omkull ordentligt för ett par vintrar sedan när jag var ute och gick med Marlenes bulldogg George. Han var jättesöt och gick i lugn takt tills vi fick syn på matte Marlene som kom och knallade med Mats för att möta upp oss. Jag sprang lite "joggande" bakom honom, som var i koppel, och han var hur glad som helst över att se dem komma emot oss.

Plötsligt TVÄRNITADE han mitt framför mig och jag fick släppa koppel och hoppa över honom för att inte rusa rätt in i det lilla gullet. Jag tappade så balansen och rusade i PANIK rakt framåtlutad i världens fart - tills jag druttade i marken med båda armar utsträckta framför mig (som om stålmannen flög fram). Mats och Marlene fick ju se detta ske mitt framför dem. George kom genast fram och nosade på mig som om han undrade "vad faan gör du?".

Vad hade fått honom att tvärnita? Jo, en kärring som kom och hackade sig fram på den snötäckta gatan med stavar. Han hatade stavar. Mina handleder klarade sig utan något värre än ett par skrapsår men jag kunde lika gärna ha brutit dem. Mats och Marlene fick sig ett gott skratt av synen. Tänk er mig komma springandes, framåtlutad med ren panik i blicken för att sedan drutta omkull precis utanför sushihaket på Järnvägsgatan. Graciöst.