Cheeky Malin

Den är fortfarande under klipp & klistra-luppen men ni är varmt välkomna!! / Cheeky Malin

Vem vare? Vare du som röstade på Ranelid? Va? Va? Va?

Betyder det att jag snitsade till ett par "förlorade ägg" till lunchmackan? Hur som helst, la de små krakarna på nya favoritbrödet. Inte mycket att hurra för som det är i påsen, men efter en stund i brödrosten blir de magiska!

Ska precis ge mig av och tittar ut... Snöar som fan. Så för att inte ha fixat håret HELT i onödan så plågar jag er med en bild. Snart är det ett trassligt, vått och burrigt kaos som sitter på min skalle.

Mot la Stada.

Behöver ett nytt nagellack och vill kolla efter några inredningsdetaljer till lyan. Det sistnämnda är oftast som en "fix idé". Jag behöver bara flytta på ett ljus eller en skål så kan det bli "fel" och möblerandet sätter i gång. I går flyttade jag ett par torra kvistar ur en vas och insåg att jag måste ha nytt. Direkt. Jag vet, jag har issues.

Ha en skön lördag! See ya'

Trevlig helg allesammans!

Nej tack. Ser inte hälsosamt ut. Anna Selezneva, ÄT NÅGONTING!!

Modellbild tagen från: http://www.littleplastichorses.com/

Trindkorv. Inte heller snyggt.

Trindkorvbilden tagen från http://www.ostran.se

Var tog alla normala kroppar vägen? Minns ni modellerna på 80-talet? Sunda och smala kroppar. Skulle se friska ut. Störst av dem alla var kanske Cindy Crawford - amerikanska drömflickan.

En ung Cindy på 80-talet.

Bild tagen från http://xahlee.org/Periodic_dosage_dir/lanci/supermodels.html

Cindy numera. Fortfarande vacker - trots rulig mage.

Bild tagen från http://www.posh24.se

Hur som helst så orkade jag inte höra deras värva medlemmar-ramsa igen, så jag tog tillfället i akt och spann vidare på situationen med min extrema white trash-presentation av mig själv och började låtsas vara sjuk. Fejkade influensa utan att ens säga ordet "influensa" och pratade med låg, skittrött röst samt tackade för mig. Damen backade några steg, bad mig krya på mig och det hela var över. Fast jag hörde minsann att hon smög ner en lapp genom brevlådan. Där, nedanför dörren på hallgolvet, ligger den kvar.

Den här skulle kanske "duga" men det är en gammal bild och länken verkar inte fungera, så får leta vidare...

http://www.blogger.com/www.japan-promotions.co.uk

/Cheeky Malin

När jag bodde på Rhodos kom Sussie och hälsade på mig tillsammans med sin polare Henrik H, som fotade den här bilden av oss. Kolla in mitt burriga jättehår! Yeah 1993! Dessutom så jag tycks jag ha på mig armékängor till stranden. Okej? Vad är det med Sussies ansiktsuttryck? Hon är helt OMÖJLIG att fota om minsta vindpust blåser - och på Trianda beach blåser det storm. (Eller så sitter hon på en jäkligt vass sten..)

Fick det här roliga klippet postat av Heléna på min Facebooksida i dag. Ha ha ha drömmen för alla som har jobbat i butik och ibland varit lite frestade att bitcha på jobbiga kunder, men varit FÖR väluppfostrade för att våga...

Ps. Nu NÖS precis min granne en hel serie. Han har fan issues. Vem SKRIKER ut sina nysningar så där?

I dag hade jag finbesök på jobbet. Jo visst. Hade inte tänkt att skriva om det eftersom den ligger inom jobbramen, men så ringde huvudrollsinnehavaren själv och undrade: Va fan? Ska du inte skriva om det på bloggen? Så här kommer det:

Sussies dag på ortopedmottagningen.

Det började med att min kollega Kerstin (som även är familjemedlem till Sussie Bullen) kom och rådfrågade akutsyrran om hon tyckte att Sussie skulle kolla upp sin svullna hand. Det tyckte hon. Vi ringde genast upp Sussie (väldigt nära ett videosamtal) och sa till henne att ila in fort, innan fler akutpatienter skulle börja anlända. Hon kom en kort stund senare, erskorterad av Kerstin, och med sin numera knubbiga, svullna och tillfälligt halvlama hand och såg skamsen ut. Vi började genast åma och larva oss (jag och Sussie) över hennes hand och gjorde klippljud som symboliserade amputation av hela hennes arm. Allt för att avdramatisera det faktum att handen faktiskt var rejält svullen. Hon fick strax efter gå in på ett rum. Lite senare gick jag förbi rummet för att prata med sköterskan längre in i korridoren. Jag sneglade in i förbifarten och blev tvungen att stanna till. Där satt Sussie redigt på en stol och tittade ut. Vi fick ögonkontakt. Tänk er nu, bästa vänner i över 30 år och sjuk gemensam humor - i detta läge. Vi kunde hålla masken men Sussie slog ut med händerna och tittade sig samtidigt omkring i rummet och mumlade: Öhhh?

Jag gick in i rummet och hon sa med "låga rösten": Va fan, va larvigt att komma in med svullen hand när det sitter skadade patienter utanför.. (vilket det ännu inte gjorde)

Men det blev en remiss till handkirurgen för Sussie Bullen och jag fick fullständig rapport om det besöket över telefonen nyss. Konstigt hur hon och jag alltid lägger märke till samma detaljer.

Sussie gjorde entré i sina röda glasögon och tillfälligt halvlama hand...

Jag har själv haft turen att aldrig bryta något trots att jag är en klumpeduns som ramlat MASSOR av gånger. Fast, jag verkar istället dra på mig hjärnskakningar. Har haft ett antal och till och med skrivit tentor mitt under pågående hjärnskakning (en mindre bra idé). Jag vet inte varför jag låter min skalle ta emot varenda fall, men med tanke på min skalles "size" så har jag väl inget val. Klotskalle = Tung last.

Ha en bra dag mina vänner - halka inte!

- VA FAN!! VÄNTA PÅ DIN TUR!! (Skriker jag inombords)

Men i verkligenheten lägger jag snällt markören mellan mina varor och den stressande klungan kunder bakom mig. Ser nog sur ut. Har nog sammanbiten kärringmun och står där TRIND i min jävla damkappa och rediga hästsvans (jobbfrisyren) och ser sur och kärringaktig ut. Skulle väl egentligen tugga tuggummi med framtänderna för att riktigt sätta pricken över i:et, men jag hoppade över det. Ett annat kärringdrag jag gjorde: Sket i att köpa påse till mina varor och tog istället fram lunchlådans påse och prasslade med. Oh My God.

Halkade hem med mina varor i den begagnade påsen och kastade genast in en tvätt i maskinen, böt om till de mest osexiga "myskläderna" (lång t-shirt som går över låren och en nopprig morgonrock), hinkade i mig en mugg te och tog mig en titt i spegeln. Va fan. Vem är skatan?

Jag var nyduschad när jag la mig men nu sitter jag ändå här med ett råttbo på skallen, rivsår på handflatorna och fejset ska jag inte ens gå in på. Till och med i ren text skulle ni förfasas. Horribelt, är ett passande ord för mitt fejs. Vad hände? Körde en truck över mig i natt?

Ring alla inredningstidningar! Tipsa om den fantastiska bäddningen! Är sjukt nöjd.

Skiter i alla "måsten" och drömmer mig bort till underbara grekiska stränder...

Jag vill sitta där i skuggan under trädet, känna vinden i mitt hår, den varma sanden mot mina tår och ha en god kall frappé i handen och en glittrande grek i blickfånget. ;)

(Naturligtvis ser jag ut som Jennifer Aniston i kroppen och han ser ut som en straight Sakis Rouvas)

Jag vet inte om jag har en förkylning eller om det bara är en preview av vad som kommer att komma inom kort. Ont i kroppen, snorig och galen huvudvärk. Mina pensionerade päron skickade iväg ett sms (duktigt va?) som informerade om att de låg med flunsan i dag. De körde runt på mig och min storshopping i fredags eftermiddag, så jag undrar om jag smittade dem - eller de mig?

Så i dag är det redan söndag och jag har ännu inte städat eller tvättat, har inte lagat en enda matlåda och roligt har jag inte alls haft det. Va fan. Det betyder att jag måste göra ALLT i dag. I ren panik ska jag slänga in en av tvätthögarna, dra fram dammsugaren och sätta igång med käket. För jag måste ju hinna ha kul också. Kanske festar till det med en rask promenad med bra musik i öronen (ingen idé att lyssna på radion samma dag Whitney Houston annonseras som död för orkar inte med hennes låtar). Att chockera min bleka och trötta kropp med frisk luft och solsken kanske är bra? Om jag hinner alltså.

Älskar den här fantastiska målningen av Carolina Gynning.

Eller? Jag ser ju ut som den där otäcka, lilla ungen i OMEN. Fast den senare versionen alltså. Detta var ju innan, så varför har de klippt mig som Mia Farrow i Rosmary's Baby? På bilden ser ni även min busiga farfar och min lillebrorsa (som tydligen drack öl redan på den tiden).

Nu ska kärringmigränen tuktas. Mot Apoteket.

Förresten, kolla in den gamla "Puff the magic dragon" damen. Den där är nog en FETING, va?

TREVLIG HELG!! Don't do drugs.

Fast jag är så extremt superdålig på att komma ihåg att spela. Jag har Lottokuponger kvar i plånboken från före jul som jag inte ens har kollat vinst på. Tror inte det är någon storvinst direkt, men kanske jag har knallat runt med en liten minivinst på 37 kronor utan att veta om det? Vem vet? Jag vill nog hellre att spelvinsten i så fall skulle gå direkt till kontot. Om man drog in storvinsten alltså. Det vore mer än trevligt att ta ut en hundring från en bankomat och snegla på kvittot som talar om att du har 109-någonting miljoner kvar... Hm, då räcker det till nästa lön. Kanske.

...så får söta blommor som jag har fotat i mammas rabatt duga. Söta små godingar.

Min smoothie (frysta bär + mjölk) pimpades upp med en bit vaniljglass och plötsligt blev den så tjock i konsistensen att jag fick sleva i mig den med sked. Är det fortfarande en smoothie eller har jag gjort en j-kligt tjock milkshake? Mmm.. och god är den.

(Sorry att skärpan är så kass, men mina fingrar är bortdomnade pga att jag inte kan släppa taget om min kalla, mycket goda "smoothie".)

"Jag skrattar, så ingen fattar att jag inte tycker att det här är kul och jag vill hellre vara någon annanstans."

Eller så är det helt enkelt Rachael Ray. Fejkskrattens drottning.

Jag och Ann-Britt hann med ett kort krogbesök innan biobesöket så vi var lite fnittriga och glada när vi anlände till Filmstaden. Vilket ni kan se på första bilden. Då var vi nämligen ännu inte medvetna om att mina förbokade biljetter som skulle vara på raden längst bak var helt felbokade. Jag hade misstagit mig på bokningsbilden och helt sinnessjukt bokat längst fram. Cheeky Smidig? Det var först när vi gick mot salongen som Ann-Britt plötsligt läste på sin biljett:

Mycket riktigt. På den andra bilden ser ni våra platser. Jag vet inte vad jag ska säga. Vi satte oss skeptiska och mumlade något om att Ann-Britt får boka nästa gång. Men va fan, vi hade i alla fall utrymme för benen och kunde sprida ut oss åt sidorna. Det kändes faktiskt nästan som vi satt i någons vardagsrum - framför en skitstor tv.

När vi skulle gå ut så vände vi oss om och såg att resten av salongen var proppad med andra biogäster. Vi hade helt klart bästa platserna. Helt av misstag. Våra felbokade biljetter blev en hit.

Han brukar gapa upp sig ordentligt när det är ..håll i er..SKIDÅKNING på tv. Löparskidor på tv. S p ä n n a n d e.

Jag hetsar inte längre upp mig när han gapar peppningar. Jag höjer inte ens ögonbrynet. Men nysningarna får mig att hoppa högt! Det är som han sitter där nere med jordens tics och gapar ATJOO titt som tätt.

Jag kände att jag var lite väl paketerad i dag när jag skulle lyfta upp kundkorgen i en superhög trave med kundkorgar. Jag hade typ 10 personer bakom mig så kunde ju inte göra en scen av att jag inte kunde röra mig. Hade bilden av tio långa nackar som sträckte sig som ET-figurer i skallen. "Men, vad gör den där välpackade kåldolmen nu? Når hon inte upp?"

Så jag hann bara tveka i en knapp sekund innan jag låtsades vara smidig i min vinterskrud. Jag slängde upp korgen som om jag var gymnast och jag tror att min nacke pekade finger åt kön bakom mig under tiden. Så kändes det i alla fall.. ;)

Vilken pipa hon har! Någon som har tröttnat på den här låten? Jag tycker den håller än. 

Sitter och deppar lite efter duschen och jag är osminkad och opimpad som vanligt. Kommer inte ihåg när jag var uppklädd för en natt på stan sist. Sitter och lyssnar på musik på You Tube. Snubblade in på klippet ovan. Fan så bra den är ÄN!

Vissa dagar känns av någon anledning lite extra mörka och tråkiga. Det känns som att en stor dos apati kryper in under skinnet på mig. Alltså, mer än vanligt. I dag är en sådan dag. Tänker på hälsan, på kärleken, på tröttheten och på vad jag kan förändra? Jag måste kanske börja påverka det jag kan och acceptera det jag inte kan. Jag vet att det låter som ett AA-möte men det ligger väl något i det? Mitt missbruk är APATI.

Hej allihop, jag heter Malin och jag är apatisk.

Innan jag drog från jobbet i fredags så tittade jag ner i min papperskorg. Du är vad du äter-syndromet. Den är fylld av tuggade tuggummin och tomma coca-colaburkar. Vad blir jag då? Pigg, studsig gummiboll?

Tänkte ta med min sprakande och vilda frisyr på promenad senare under dagen. Bäst att man gör det i dagsljus så ingen tror att jag har hängt julgransbelysning över skallen.

Ha en skön söndag allesammans! ;)

Sitter i min hoody och fotar mig när jag är som sunkigast FÖRE duschen. Typiskt mig, men ville testa att lägga upp bilder med den (för mig) nya funktionen. Vet inte om det är så imponerande. Alltså, på bilden som fick heta "öhh" - kan man se mer korkad ut?

Jag gillar sund mat så egentligen borde jag ha rena rama Angelina Jolie-kroppen. Nej just ja, då kanske jag ska skippa bröd och godis också och det går ALDRIG. Fast det är inte min största last. Jag vet nämligen var mitt största problem ligger. Jag är LAT.

Min matresa går från morsans dukade bord som jag ratade och istället tog müsli eller en macka eftersom all mat verkade "äcklig", till att börja uppskatta mat under åten i Grekland då jag levde helt och hållet på kafé-, taverne-och restaurangmat. Så har jag egentligen aldrig behövt laga mat. Jag behövde bara bli hungrig.

Så detta med att planera, handla och laga - det är fan bara kul om man inkuderar minst en person till. När jag ska äta solo nöjer jag mig med en macka. Eller två. Kanske tre. Att klämma en chokladkaka höjer ytterligare.

Men jag fullkomligt älskar sallader, fisk och kött. Jag har i veckan verkligen ansträngt mig. Jag har knappt lagat mat på fyra månader nu. Tröttnade på allt ett tag - vilket känns när jag ska trycka ner blomlålsröven i jeansen. Ja, jag ÄR vad jag äter. Blomkålsröv, grisfejs (från skinkmackan), äggfisar (need I say more?), flottigt hår (BREGOTT).

I dag wokade jag grönsaker och strimlade ett par lövbiffar till det. Avrundade med en liten minimal Dajm. Lite måtta får det nog vara på nyttigheterna. Jag måste ju behålla chokladbollmagen.

Fick den här på Facebook av min polare i Sydney. Jag är inte så tyst av mig, men annars stämmer naturligtvis ALLT. ;)

Nu blir det fredag resten av kvällen och allt vad det nu innebär... (helst utan töntiga stavfel)

Sedan satte jag med med datorn i knäet och testade...klumpen i magen växtre. Skulle det gå? Nej. Självklart inte. Connection terminated. Jag som för ett par år sedan har fått ringa kundtjänst i ett annat ärende minst 15 ggr innan det åtgärdades, suckade och ringde ändå. Killen som tog emot mitt samtal hjälpte mig genom att hänga kvar i luren medan jag mekade med SIM-kort och startade om. Plötsligt så funkade allt som vanligt! Tack Tre! Killens hjälp räddade min nya laptop från att åka ut genom ett fönter och landa på en isig gata i trist småstad. Nu får den stanna kvar inne i värmen.

Förresten, fem dagar in i smalkostlandet så tycker jag att magen känns en aaaaning plattare. Tror nästan att jag ska fira med en Dajm. ;)

Jag roffade ett av de tomma skåpen längre in och slängde in mina prylar. Planerade en namnskylt och till och med ett icke ännu inköpt lås. Innan vi gick hem så upptäckte en annan Lena att jag hade skåpet bredvid henne: "Det är Lenas gamla skåp" la hon till.

Ehh, en kollega som är i Tyskland och blir kvar ett år till. Hennes skåp roffade jag. Oops!

Jag gjorde misstaget att kolla på Efterlyst. Att jag aldrig lär mig. Nu sitter jag skraj och tänker på alla "faror" som lurar. Ska man inte kunna vara trygg längre? En tjej hade blivit våldtagen i sitt hem av okänd gärningsman. Va? Känner man sig någonsin trygg igen efter det?