Cheeky Malin

Jag har officiellt blivit en bitter jävla kärring.

I dag orkade jag inte ta mig till någon annan mataffär än Lucullus (som bytt namn till Hemköp) på Storgatan efter jobbet. Jag hade redan dåligt samvete för att jag inte tog cykeln och handlade längre bort, men latheten var starkare än förnuftet. Väl därinne plockade jag åt mig lite varor (hälften var onödigt) och köade sedan fram till kassan i "alla-måste-handla-efter-jobbet-precis-samtidigt-kaoset".

Jag var beredd på hetsen vid varubandet och stod snällt och inväntade min tur. Mest bara för att på ett snällt sätt visa för den bakom mig att det inte är ok att flåsa mig i nacken när det blir MIN tur. Självklart hade jag två kunder bakom mig vid betalningen som redan placerat sina varor på bandet OCH flyttat fram till att flåsa mig i nacken och skava på min röv för att lämna plats åt den tredje kunden (märk väl) som stod EFTER oss tre. Jag som betalar med kort kände irritation och stress och rååååkade ryka ut mitt kort en nanosekund för tidigt. Köpet avbröts. Det är nu det avgörande ögonblicket kom.

Kassörskan säger lite irriterad: "Du får inte rycka ut för snabbt! (Nähää får jag inte? Det FATTADE inte jag.)

Jag svarar: "Ja förlåt, men jag blir stressad av att ha två pers ståendes i nacken på mig när jag betalar." 

Kassörskan (den lilla bitchen) sa då hånigt och slött: "Jag förstår inte var de annars ska stå?"

Jag: "Ja? Vid början av bandet kanske?" 

Sedan fick jag göra om processen att betala fast nu med typ sju kundnackar som växt en decimeter och typ fjorton nyfikna ögon. Vem är bitter? Vem vare?
Skamsen, men som jag vägrade att visa, rafsade jag ner varorna i påsarna och gick ut med högt buret huvud. Ringde därefter Lillkexet JK och råbitchade om att det var "sista gången jag handlar på Lucullus"...

Officiellt en bitter kärring. Cheeky kärring.