Cheeky Malin

2011-11-09
19:05:05

Det var inte jag
Jag vet inte om det här är vanligt bland er andra men jag tycker mig kunna uppfatta ett visst samtycke utan att egentligen ha diskuterat det...

Det här med att vara superkissnödig och på gränsen till att d r o p p a innan man uppsöker toalett - och så möts man av en "oborstad toastol". Det vill säga, någon som har besökt den precis innan och lukten hänger kvar som en seg odöööör över hela utrymmet samt att stolen har spraymålats, kletats ner eller lämnat glidspår. Vad gör ni?

Jag går. Lika snabbt som jag hittar dessa "left overs" så vänder jag på klacken och går ut igen, på jakt efter ny borstad toastol. Fast det är då jag utvecklar skräcken. Skräcken av att bli sedd, snabbt ilande ifrån den oborstade toastolen och sedan bli beskylld av att vara den utan hyfs och den med odööören.

Har lyckligtvis inte råkat d r o p p a än under dessa traumatiska upplevelser. Det är naturligtvis offentliga toaletter, t ex på jobbet och restauranger. Det sistnämna är ju sista platsen man vill mötas av någons tömda tarm. Precis lagom för desserten. Nej tack.

Borsta ur för fan! Det var inte jag.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: