Jag skriver mest för att fördriva tiden, så förvänta dig inga storverk på den här bloggen. Jag kommer att dela med mig av tankar, funderingar, upplevelser, foton och tips. Men du, glöm inte att allt bör tas med en nypa salt.. Välkommen!
Sitter och stirrar på veckor och månader och funderar på när jag vill ha semester (förutom de redan förbestämda veckorna). Det är fan inte lätt att planera vad man ska göra och NÄR man ska göra detta "vad" - när man är solo. Jävligt tröttsamt. Blir väl en Rhodosresa förhoppningsvis. Mitt hem under många år. Det är sex år sedan jag var där nu. Det är ju skamligt länge sedan. Hur fan har jag överlevt?
Spara ihop fickpengar känns som ett hån. Spara av vilka pengar? Jag vet bara att jag inte tänker åka till Grekland och sitta och tjoa som en tattarturist på en sunkig hotellbalkong. Jag ska ner och ha kul. Äta och dricka gott. Festa. Ligga på solsäng. Hänga på kaféerna. Semesterröka. Shoppa. Dessutom, kanske viktigast av allt, så tänker jag inte leva som en flykting när jag kommer tillbaka till Sverige - så behöver spara. Spara av det lilla som finns.
Vad gör man när ögonen rinner och kladdar så mycket att det är omöjligt att dra på mascara? För att inte nämna kajalen som bara halkar runt som på snigelspår. Jag orkade inte blogga i går och var för trött för att laga mat när jag kom hem och stod därför och åt kattmat (alltså makrill i tomatsår på burk). Dessutom hoppade jag över dammsugningen ytterligare en dag. Knarkarkvarten tar form, typ.
I kväll skiter jag nog i maten och kokar ett par ägg medan jag snabbt dammsuger. Därefter hoppas jag på en powernap innan blogginlägg kan orkas med. Längtar redan hem till den stunden. Har varit för yr, trött och oinspirerad senaste dagarna. Jag SKA rycka upp mig. Mitt första steg blir att slänga puder på ögonen så någon mascara fastnar runt de minimala ögonen innan jobbet. Vill ju inte skrämma slag på kollergorna i onödan.
I kväll tror jag inte att det blir några bjäbb på Cheeky Malin. Jag ligger och huttrar som en vinthund i soffan. Knallar jag iväg till köket så går jag på darriga ben och kutad rygg och ser ängslig ut... Var fan är våren?!
Jag vet inte hur det ska gå till än och bara tanken på att jag måste ut och handla direkt efter jobbet får mig att tänka på snabba kolhydrater - fan va gott. Men, jag ska verkligen göra ett försök. Det blir kanske som alltid en halvdan början med avbrott redan på tidagskvällen och resterande vecka med obligatoriskt gödning. Ni vet, bara för att kompensera den kommande svälten nästa måndag igen. Suck...
Vad hände med helgen? Vad hände med storstädningen och min nya lilla lattjolajban-/målarlåda? Jag hann ju inte med ett dugg. Nu ska man börja räkna ner dagar till nästa sovmorgon igen då. Suck. Kan det inte bli vår och sommar nu? Jag är trött på att det är mörkt varenda morgon och varenda eftermiddag.
Min jäkla yrsel hänger kvar och i dag har den varit riktigt envis. Jag åt nyss och hoppas på en hyfsat tidig kväll, men jag vet ju hur det blir. Kommer sova ett par timmar om jag har tur och sedan är resten veckan en evig jakt på sömn. På helgerna kniper jag i alla fall lite mer sömn, även om det är små stunder av mikrosömn då och då. Jag såg till att vara ute i solen i går, har rört på mig samt har ökat saltintaget. Är dock lika jävla yr och trött.
I går under min lilla svettiga powerwalk i går så var det något som fick mig att minnas ett ex, det enda av mina ex som jag verkligen inte tål. Mina andra ex är riktigt fina killar och jag kan fortfarande förstå vad jag såg hos dem. Men den här lilla äckliga parasiten, som jag var sambo med ett tag TROTS bättre vetande, har jag ignorerat sedan dess. Vilket är betydligt lätt nu när jag bor i Sverige. Det är inte direkt troligt att springa på honom inne på Åhléns. Det är mer troligt att han befinner sig i ett grekiskt fängelse eller härbärge. Nu snackar vi low life. Jag skulle aldrig hänga ut ett ex på nätet, men den här parasiten kan inte läsa i alla fall. Det är dessutom så jävla många år sedan nu så det är preskriberat.
Jag gick emot min instinkt, emot mitt bättre vetande, emot mina känslor och emot alla varningar jag fick. Varför? Jag ville bara ha någon som dyrkade mig och jag ignorerade att jag inte kände detsamma för honom. Jag kände mig så jävla överlägsen. På alla sätt. Intellektuellt, socialt och kulturellt överlägsen. Jag tjänade mer pengar och han var alltid utan. Jag visste även att han aldrig kunde såra mitt hjärta. Jag trodde verkligen att han dyrkade mig, att han dyrkade marken jag gick på och jag ställde enormt höga krav på honom. Jag var den som hade lägenhet, min lön som betalade hyran och maten och han som fick be mig om småslantar till det ena och andra. Jag var hans sockermorsa. En jävla kassako. Han vaktade mig som en hök. Han var väl rädd om sin lilla kassako, vilket jag felaktigt tolkade som svartsjuka, blind som jag var.
Efter ett tag tröttnade jag på hans svartsjuka och hans sjuka övervakande och bad honom flytta. Han gick efter mycket om och men med på det, men vägrade att vi skulle "göra slut". Han behövde först hitta en lägenhet så vi fortsatte som vanligt. Ett par dagar senare, max tre, så knackade en brud på dörren. Hon skulle bara veta vilken räddande ängel hon var! Det var den här dagen jag fick reda på att han redan hade inlett ett nytt förhållande bakom min rygg. Han hade redan letat på en ny kassako.
Jag fick stå där och höra henne berätta hur jävla kär hon var, hur hon besökt honom i hans lägenhet (det vill säga MIN lägenhet) och haft sex med honom (i MIN säng). Jag tackade henne för informationen genom att säga "varsågod han är din", stängde dörren och packade alla hans små trashiga ägodelar i hans skabbiga resväska. Smutstvätt och tandborste slängdes gemensamt ner och sedan drog jag in väskan i gästrummet och inväntade hans hemkomst. Han hade nämligen en klocka som jag ville ha tillbaka, plus husnycklarna! Jag fick genom fysiskt slagsmål av honom klockjäveln senare samma kväll. Husnycklarna var svårare att få tag i, men det gick. Kortfattat så var min kompis Arlene även på plats och vi fick ut honom ur lägenheten efter bråk och hot om polis. Han blånekade in i det sista till allt och sa att bruden ljög. Jag sa att det inte spelade någon roll. "Skiten som sitter under mina skor betyder mer för mig än vad du gör" sa jag kolugnt, som den kassako jag var. Han stack, men vill komma och hämta väskan och prata dagen efter. Aldrig! Väskan drogs ut på balkongen (där ytterdörren fanns) och där stod den kvar i ösregnet hela natten. Morgonen efter hade han hämtat den. Pust! Nu var det äntligen över. Jag var enormt lättad och nästan "hög" efter att bli av med honom.
Fast jag hade helt glömt bort min självkänsla och mitt ansvar för mig själv, för att inte tala om min intelligens. Shit vad den tog stryk. Det tog några dagars rus att inse att den jäveln ändå hade sårat mig, eller att JAG hade sårat mig själv. Hur fan kunde jag ignorera alla tecken och hur kunde jag av alla gå på hans skit trots att jag redan visste om att han var parasit och utnyttjade mig? Hur kunde jag missa att han hade andra kvinnor? Han hade ju för fan dyrkat mig, eller?
Som man bäddar får man ligga. Ung och dum. Det hade aldrig hänt om jag inte hade känt mig så jävla överlägsen. Läxan lärd mina vänner...
I går låg jag och slökollade på ettans höjdare På Spåret som värsta pensionären. Den där bruden Nirsti eller vad hon heter, som satt som en fågelholk i ena buren, retade ihjäl mig. Tydligen gjorde Sussie samma sak i Karlstad för vi blev ju tvugna att ringa till varandra mitt under programmet och råbitcha. "Hur fan kan hon säga Ånge?" Plötsligt ringer någon mer mig och jag tittar på luren. Det var Jan, Sussies man. Han tyckte att vi var idioter som snackade i våra mobiler när han och jag har samma operatör och kan ringa gratis till varandra. Vi övergick till hans telefon. Han flikade in med en kommentar då och då, men när Sussie och jag bitchar som värst ligger han i lä. Hans röst gjorde sig inte hörd i går.
Tänk om jag och Sussie var ett av de tävlande paren i På Spåret. Vilket radarpar vi skulle vara. Jag skulle sitta och råflirta med Erik Haag så att hans fru Martina såg mordisk ut (trots ointresset av mig från honom) och Sussie skulle briljera med sin enorma allmänbildning. Tv-teamet skulle ha svårt att hänga med i Sussies och mitt bjäbb under resans gång. Bjäbbandet skulle vara igång sekunden efter att Luuk säger: Vart är vi på väg?
Tog på mig en tunn jacka och tänkte att jag skulle jobba upp lite värme ute under min så kallade "powerwalk". Hade kanonbra musik i lurarna och satte igång. Jag SVINFRÖS de första tio minuterna och drömde mig bort till varma partynätter i Grekland. Det var musiken som väckte partylusten till liv. Plötsligt var jag varmare och det gick kanonbra. Jag flög nästan fram på gatorna. När jag så mellanlandade på en Willysbutik var jag så svett att jag liknade en surkart i värsta klimakteriestadiet. Fejset var högblankt och mina hårtester som nyss varit strömförande låg KLISTRADE mot fejset. Jävligt attraktivt.
När jag fortsatte powerwalken hemåt började jag återigen att frysa och kunde inte heller gå lika snabbt, bärandes på mina matkassar (shit vilken tant), men väl hemma landande jag ändå i min hall dyblöt. Känns bra. Sol och svett. Nästan som Grekland.
Kan inte hitta någon ursäkt för att sitta hemma och glo när solen skiner. Ska ut och knalla med lite upptempo i lurarna. Det ser jävligt kallt ut så jag får väl packa in kåldolmen väl. Fan.
Blev lite peppad av att se gamla bilder i går och vill verkligen ner i mina snygga jeans igen. Jag har typ 15 par FÖR SMÅ jeans och just nu är till och med mina tjockisjeans tajta. Wtf! Vill ner i mina SMÅ jeans. Jag nämnde något om att tokstarta en diet till någon häromdagen men han sågade min idé direkt. Han ansåg att träning var nyckeln. Ja, så må vara, men för mig är en promenad till matbutiken ett maratonlopp just nu. Har noll energi alls. Vad är felet? Vintern, mörkret, tristessen och saknaden kanske?
Så nu när solen är framme en ledig dag - så finns ingen ursäkt till att inte ge sig ut. På med musiken and off I go!
(Har tagit bort bilden av respekt till mitt ex - ska fråga honom om det är ok först.)
Hittade den här gamla bilden på mitt ex i Grekland. Han skulle steka kotletter men ville inte lukta mat och började därför steka i fillingarna. Han gjorde nog rätt i det - kolla oset! F ö den enda gången han lagade mat ever.
Jag måste bli bättre på att boosta upp mig själv. Fan va jag suger på det!
I Grekland hade jag en bekant som var skitsnygg, verkligen skitsnygg. Hon var en kollega med min bästa vän och mitt starkaste minne av henne var då hon spydde på mitt jobb och bad mig torka upp det, samtidigt som hon bad om en ny drink. Härlig tjej. En sommar lyckades i alla fall min vän och denna skönhet få flera dagars ledighet och drog därför till en av partyöarna tillsammans. Min kompis berättade att första kvällen de gjorde sig i ordning för att gå ut, så satt den där skitsnygga lilla varelsen framför spegeln och mumlade till sig själv:
- Du är så vacker..du ser ut som en docka..min älskling..vacker...
Hon satt och pussade åt sig själv i spegeln också. Detta hade upprepats varje kväll. Som ett mantra. Jag är mer av den där typen som BARA snackar till mig själv när jag har gjort något dumt eller ser fulare ut än normalt. Jag väser:
- Men braaaa malin, ditt jävla pucko. SMIDIGT! Fan va klantig! Vad har du för jävla HÅR?
Måste fan bli bättre på att boosta upp mig. Så nu sitter jag här, ljuvligt mätt och belåten, så där härligt jobbsvettig och lekfullt för slö för en dusch just nu och...ser absolut fantastisk ut i min fräscha hoody och mjukt urtvättade joggingbralla. I'm absolutely fabulous. Ser ut som en docka. (Kåldocka.)
Snacka om att man är begränsad på detta forum? Jag kan ju inte göra den minsta lilla förändring. Blir galen! Det var därför jag började härja med Odd Torsten-bloggen för att kanske glida över helt till den.
Jag försökte t.ex. nyss koppla ihop bloggen med Google Analytics (efter tips på www.meekatt.com) så jag kan se statistik även på Cheeky Malin. För tillfället ser jag bara antal tittare och sidvisningar. Inte så spännande. På Odd Torsten ser jag desto mer vilket är jättekul! Att man har läsare från så många olika länder. Irriterar ihjäl mig just nu..
