Cheeky Malin

2012-01-28
18:55:07

Ett nytt syndrom är skapat
Jag satt och chattade med min polare i Sydney, Australien om hur kassa många dejter är. Jag dejtar överhuvudtaget inte alls just nu, men snart är man ju där och sniffar igen. Det går inte att låta bli. Hur ledsen man än blir när det skiter sig så är det helt plötsligt värt risken igen. Men själva dejtandet i början är ju faktiskt bara kul. Ni vet, när man inte har avgjort om det blir något mer än dejtandet. Det gör inget än om det är en skitstövel. Skitstövlarna hitter nämligen aldrig rota sig och man går vidare direkt - kanske till och med gillar att skratta åt honom med närmaste väninnan. "Minns du han den där?" "Ja, fyy haha.."
Men så ibland glider det in en jävel mellan fingrarna på oss. En som charmar och brer på stort redan från första dejten. Först är man sitt vanliga cyniska jag och tar det med ro och sedan sätts det lilla, lilla fröet i skallen på oss: "Tänk om han är the real thing? Mannen i mitt liv? Det som man hör händer alla andra?" och man testar och ser hur det går. Mest för att inte behöva tänka "tänk om?"...
Det visar sig sedan vara ett rövhål. Min kompis har precis dejtat ett par sådana killar på rad och vi spekulerade i att internet är den nya singelbaren. Det drar till sig alla ytliga losers. Vi kom och tänka på ett av mina ex. Jag har bara mött en kille som serverade mig hela skitsnacket från dag ett och TROTS att jag visste att det var bull - så testade jag. Han blev utslängd i regnet med alla sina ägodelar något år senare. Han hette Manos - så idag döpte jag och min väninna därför beteendet till The Manos Syndrome. Har ni träffat på en sådan? En som lider av Manos syndromet?
Kommentarer:
#1: Sofia

Jajjemän. En sån har jag träffat. Kan körde hela vägen med sin charm tills jag började få känslor då hoppade han över till nästa tjej. Mitt framför ögonen på mig. Tyvärr jobbade bi ihop och tjejjen jobbade jag med. Hon va dock lyckligt ovetandes om vår lilla lek så jag skyller inget på henne. Han va ett jävla förvåning och jag är glad att han slutade och jag har endast sett han en gång sen dess.

2012-01-29 @ 00:21:32
#2: Sofia

Ursäkta men jävla autocorrect. Det ska va jävla rövhål och inte förvåning. Haha

2012-01-29 @ 00:22:45
#3: Cheeky Malin

Usch att behöva se det på jobbet dessutom, annars är ju jobbet en bra paus i privatlivet. Nej jag har heller aldrig känt agg mot tjejen mitt ex med "syndromet" drog hem till min säng.



2012-01-29 @ 10:00:00
#4: Tammy

Hahahahah, dagens bästa :)

Tror jag led av Manos Syndromet ganska länge ett tag. (många år sedan nu) Kanske rätt vanligt när man själv inte vet vem man är? Nej, jag lider INTE av någon personlighetsstörning. Var väl bara ung, omogen och ville så gärna hitta Mr Right! Desvärre finns det många knölar där ute.. Märkte rätt snabbt när jag började vara sjukdomen själv så var det mycket roligare! Då blev grabbarna förvirrade. (kanske ett råd till din väninna?)Bäst blev det när jag struntade i allt. Då kom han, ridandes på sin vita häst. Ok, inte riktigt men nästintill! Ha en supernajs söndag! Kram

2012-01-29 @ 14:11:17
#5: Cheeky Malin

Ja du när jag tänker efter har jag nog också haft en släng av Manos syndromet när jag var yngre.. Oops!



Tack detsamma till dig! Kram

2012-01-29 @ 14:33:10

Jag har inte bara träffat en, jag gifte mej med honom också... Fast jag skyller på att jag var ung och dum, för visst är man det när man är 25? :)) Han går under sitt alias som är (och håll i dej nu...) Rico Suave... Nu heter han ju självklart inte så på riktigt, men han använder sej faktiskt av det själv...



Ja, herregud! Jag måste varit döv, för jag hörde inte dom helt uppenbara varningsklockorna ringa... Numera är jag gammal och vis med "hörapparat". :))

2012-01-29 @ 14:41:55
#7: Cheeky Malin

Ja det är ju just det, man hör klockorna ringa och va fan jag blev till och med varnad av okända kvinnor. Ändå kunde man inte droppa honom innan det var försent.

2012-01-29 @ 14:44:10
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: