Cheeky Malin

Är det fler som har tokmycket statisk elekticitet i håret och i kläderna nu? Det sprakar om mig vid minsta rörelse och håret tycks göra ALLT för att lämna min skalle. Häromkvällen rev jag i hårbotten och såg med blotta ögonen hur mjäll började flyga omkring som om det snöade inomhus. Tur att man har resurser. Öppnade badrumsskåpet och drog i något medel jag fått av farsan. Det verkar räcka med en enda skvätt per vinter så är det avklarat. Undrar vad det är för medel egentligen? Är det ett universalmedel som även tar bort torr och fnasig hud i fejset? Vågar inte testa. Kan inte komma till jobbet med bortfläkt hud och stå och välkomna skadade patienter på måndag...

Okej, jag har precis gått över gränsen från att vara nästan en loser till att verkligen vara en superloser. Jag har nämligen precis kollat på Melodifestivalen som SÖG, helt ensam och utan vin. Har man inga barn runt omkring som tvingar en att kolla, så kan man bara se detta trams med goda vänner att kan bitcha ikapp med och alkohol. Nu satt jag med teven på och hängde med i twittrandet mellan kändisarna som jag tyckte var skitroliga. Men ändå, jag satt ensam och kollade Melodifestivalen. Just shoot me.

 

Inte för att jag tror att någon hann att märka något, men JAG fasade för det allra värsta. Nytt bredband eller skulle jag hiva ut datorn genom fönstret i ren frustration? Jag har tyvärr inte den bästa erfarenheten av kundtjänsten på Tre och jag ringde (med en klump i magen) tidigt i morse och frågade hur jag skulle fixa mitt stendöda mobila bredband. Tjejen i kundtjänst sa att de jobbar på felet. Jaha, så skönt. Så efter jobbet provade jag inte ens mitt bredband utan donade med allt annat som ska hinnas med en fredag. Jag ignorerade oron i magen.

Jag har stått och bytt om som en flykting vid ett skåp precis vid dörren på damernas och det är ett jäkla spring där. Jag skiter i hur bekväma alla andra är men jag anser att jag vill stå ifred när jag bullar runt halvnaken. INGEN i korridoren mår bra av en skymt av mig. Så i går efter över ett år så påpekades det att det fanns tomma skåp. Åh...

Jag som inte har haft turen att få några barn kommer sluta på ett ålderdomshem någonstans och vara den är som ingen hälsar på - vilket i sin tur leder till att jag även blir den där stackars kraken som personalen inte kommer hinna med. De kommer ha fullt upp med att fixa till gamlingarna som har barn och barnbarn på täta besök. "Nej va fan vi duschar av Skabb-Malin sist...om vi hinner!"

Kan det vara så att jag har fått en liten teeny tiny stroke? Tycker jag kastar om bokstäver mer än vanligt och dyslexi verkar mer och mer en diagnos att föredra. Nu har jag varken dyslexi eller har fått en stoke, men jag är trött som en tiobarnsmorsa under influensatider. Jag hasade precis förbi en spegel och tänkte att jag måste tvätta av mig sminket innan jag blir för trött. Jag är livrädd över att eventuellt piggna till igen om jag skulle tvätta av mig för sent. Vad jag redan hade GLÖMT, är att jag är helt nyduschad. Trots att jag såg mig i spegeln och trots att jag var nyduschad så fick jag för mig att jag skulle tvätta av mig sminket. Inte förrän jag hade tvålen i ansiktet och fingertopparna letade efter mascaran kom jag på det. "Va fan..jag har ju duschat!"

Oops, loggade precis in och såg att mitt kortfattade sms till bloggen från soffan liknar ett avskedsbrev. Det var det inte. Jag låg bara som en buksvin och slumrade efter min enormt nyttiga middag. Skulle käka lax och kokt potatis med fräsch sallad, men jag beräknade tiden lite fel och potatisen blev färdig långt innan laxen. Jag stirrade på laxen som BESATT. Så tog jag en liten potatis på gaffeln och doppade i min lilla yoghurtdipp. Jag skulle bara smaka lite...

Jag är ganska såld på rostat bröd till frukost och det ska vara två skivor med bregott och marmelad. En stooor mugg kaffe till det så är jag hemma i frukostlandet. Marmeladen kan variera mellan apelsin, citron och engelsk. Men, jag gillar inte SKALEN. Va fan. Måste det vara så många? Har alltid tyckt att det ser ut som halvtorra snorbusar.

Jag valde naturligtvis en blogg som är lite begränsad i vad jag kan göra, men jag hänger kvar vid den ett tag till. Ikväll känns den helt mongo. JAAA, jag vet att det är helt politiskt inkorrekt uttryck men jag är gnällig. Det är för mig endast ett uttryck som hängt med från förr. Ska fixa ny header igen, men måste ha Sussie Pussie till hjälp. Vid ett senare tillfälle måste jag nog leta ny blogg tror jag. Just nu kan jag t ex inte se statistik mer än att si och så många är inne och kollar. Jag la i alla fall precis nyss upp en flik som heter "Följ mig", där de som orkar med mitt gnägg kan hitta länkar till mig på bloglovin' och Bloggkeen. Fler följer, men just nu ska jag lägga mig i soffan och FÖRSÖKA bli sömnig.

Under mina första tre år i Grekland så bodde jag på en liten miniö som heter Poros, om ni nu har missat det. Därefter hamnade jag på Rhodos som även den är ganska liten, men i jämförelse med lilla Poros var det som att komma till storstan.

I dag har jag varit i ett segt halvvaket tillstånd efter ännu en sömnlös natt. Jag vet inte vad som gjorde det så jävla omöjligt att somna men samtidigt är det ju inget nytt fenomen. Jag sover i regel alltid dåligt. En god natts sömn är undantaget. I dag har jag dåsat av ett par gånger så jag förhoppningsvis är utvilad på jobbet i morgon. Jag har en brutal huvudvärk som jag Alvedonar bort som en riktig white trash-brud.

Min kompis Petros, som är inflyttad till Sverige från Grekland, har mellanlandat i stan innan han ska vidare till Örnsköldsvik. Han skickade sms om vilket kafé han lunchade på och jag såg sms:et nästan en timme senare. Jag var nyvaken och låg som en strandad val eller ett skabbigt roadkill i soffan. Skulle inte hinna även om jag hade varit utan huvudvärken.  Synd. Får ringa och prata med honom via ”bullshit Skype” som han kallar det, eller offra lite av mobilräkningen helt enkelt.

Resten av min afton går till att försöka laga till en duglig matlåda till i morgon och leta i dvd-högen efter något som går att se om.

Jag satt och chattade med min polare i Sydney, Australien om hur kassa många dejter är. Jag dejtar överhuvudtaget inte alls just nu, men snart är man ju där och sniffar igen. Det går inte att låta bli. Hur ledsen man än blir när det skiter sig så är det helt plötsligt värt risken igen. Men själva dejtandet i början är ju faktiskt bara kul. Ni vet, när man inte har avgjort om det blir något mer än dejtandet. Det gör inget än om det är en skitstövel. Skitstövlarna hitter nämligen aldrig rota sig och man går vidare direkt - kanske till och med gillar att skratta åt honom med närmaste väninnan. "Minns du han den där?" "Ja, fyy haha.."

Åh, ibland önskar jag att någon ska börja mucka med mig bara för att jag ska kunna tömma all skit som jag bär runt på - på just den stackars kraken. Jag stod i kassakön och hoppades att någon skulle hetsa bakom mig och stå i nacken på mig där jag ska knappa in kortkoden, men av alla dagar så stod kunden bakom mig snällt och väntade. Va fan! Jag ville ju ha en anledning till att kunna vända mig om och apatiskt glo på någon stressad medelålderskärring och bara väsa fram ett kortfattat, men jävligt talande: Kuk.