Cheeky Malin

I går kunde inte jag sova och började därför rota runt efter gamla dagböcker att läsa. Inte nya från 2000-talet utan jag menar från 80-talet. Rotade och bökade så pass att jag tror min nya granne under mig återigen fick chansen att irritera sig. Det var långt över midnatt när jag satte igång.

Jag har ibland tänkt: Va fan ska jag göra av mina dagböcker? Ska jag bränna dom ute hos morsan och farsan? Eller spara? Till VEM?

Men i går var jag glad över att ha dem kvar för gud så mycket man glömmer. Jag slet bara fram ett par från när jag var superliten och insåg att jag inte orkar läsa min egen naiva barnhandstil mer än två sidor i taget. Sedan åkte en från mina yngre tonår fram. Tydligen har jag varit och sett en Indochine-konsert under tiden de var som mest polulära. Det har jag inget minne av. Jag var besatt av denna franska popgrupp under ett knappt år och de föll sedan i total glömska. Konsert? I dagboken längtar jag till konserten under flera dagar och det var därför jag läste vidare - jag ville se varför jag aldrig kom iväg dit. Jag fattar inte hur saker kan falla i total glömska? Kanske har det med mopedolyckan jag hade som 21-åring att göra men det berättar jag om en annan gång.

Det roliga med att läsa om detta tillfälle är minnet av mina vänner som var med plus mina ordval som ung när jag beskriver allt som har hänt. Hysteriskt kul. I korta drag så är detta vad som hände under vår konsertupplevelse: 

Det var Sussie och två andra kompisar som alla tre drack och rökte, men jag avstod som alltid i den åldern. Plötsligt blev de andra fyllesjuka både i väntan på bussen och under konserten, blev utslängda och en av dem spydde ner en parkbänk och slaggande i en port tills vi alla samlades efter konserten och tog taxi hem (kostade tydligen 40 kr) till ena kompisens villa där Sussie började koka spagetti.

Vad gör era ungdomar därute om detta var 80-talet?