Cheeky Malin

Bänkar mig framför Shallow Hal trots att jag har sett den förut och trots att den redan pågått en halvtimme. Jack Black är galet kul i den. 

Fast jag kan inte låta bli att grubbla lite trots filmens komiska tema. Visst är kärleken är blind? Blundar vi inte för fel och defekter när vi blir kära? Innan man blir kär ställer man skyhöga krav på den som ska "duga" och man kan ju fan rata någon för minsta nackdel. Har vi inte alla sagt eller hört polare säga ytliga saker som: 
- Shit vilka fula glasögon!
Eller:
- Usch jag gillade inte hans parfym!
Men sedan händer något. Plötsligt är killen sååå snygg i sina glasögon och plötsligt luktar han godare än någon annan. Plötsligt blir defekterna omtyckta.

I Shallow Hal börjar killen som är besatt av yta att bli kär i en kvinna med "bara" en vacker insida. I hans ögon blir hon modellsnygg. Är det inte det som händer oss alla när vi blir kära? (Jag hoppas det - för JAG är fan ingen modelltyp!)

OBS! Jag menar ingen speciell av mina vänner så sluta bjäbba och ta åt er. ;)