2011-12-19
21:22:45
Inga jeans till Mauro Scocco
Tänk att alla generationers småtjejer har sina idoler. En kollega har nyligen varit med sina döttrar för att se Eric Saade och det fick mig att minnas mina idoler som barn. Noice tror jag var de allra första STORA idolerna. Med låtar som "En kväll i tunnelbanan" och "Television" gjorde de entré i mitt liv och en stor lycka speds sig i min lilla tioåriga kropp när jag fick deras första LP-skiva. Hasse Carlsson var 14 år och såååå gudomlig! Jag älskade deras andra album med "Ett bedårande barn av sin tid" och tredje album med låtar som "Dolce vita" och "Vi rymmer bara du och jag". Därefter hoppade Hasse av och Noice blev aldrig detsamma. Jag började istället tråna efter G-filmens stjärna Niclas Wahlgren, som nästan såg ut som en ordentlig Hasse Carlsson. Han släppte några låtar, drog på turné och jag stod längst fram på Club 700 och tyckte att han sneglade åt mitt håll. Jodå, det trodde jag. Fast Niclas var bara en "fling".
Förutom Noice var mina stora killfavoriter som barn och ung tonåring Ratata med Mauro Scocco som frontman. Jag absolut dyrkade deras låtar och framförallt "Jackie". Ja, faktiskt precis allt de hostade fram i låtväg. Även under en Ratatakonsert på Club 700 stod jag längst fram. Jag tokglodde på Mauro Scocco och såg honom snegla ner på förstärkaren mellan låtarna. Jag sträckte fram handen och kände på förstärkaren. Där satt en plastficka och jag slet till och i min hand låg hans låtschema. Skamset snodde jag med den hem. Hoppas att han inte missade ordningen, tänkte min lilla fjortonåriga hjärna. Nu hade jag kanske för alltid sumpat chansen på honom.
Som 18-åring jobbade jag på Gul & Blå och plötsligt stod jag öga mot öga med Mauro Scocco som ville prova jeans. Jag hade precis samma dag köpt hans nya soloplatta med dragplåstret "Sarah" som största hit. Jag tappade all sans och bad honom signera plattan och han gick utan att prova jeansen. Nu hade jag absolut sumpat chansen till att sälja jeans i alla fall...
Så i dag när kollegan berättade om hennes döttrar och konserten med Eric Saade så mindes jag hur det känns att vara så där liten och gilla någon så där otroligt mycket. För övrigt tycker jag låtarna med Noice och Ratata är KULT och i många fall riktigt bra än i dag. Av Niclas Wahlgren minns jag inte en rad. Lika bra det.
Förutom Noice var mina stora killfavoriter som barn och ung tonåring Ratata med Mauro Scocco som frontman. Jag absolut dyrkade deras låtar och framförallt "Jackie". Ja, faktiskt precis allt de hostade fram i låtväg. Även under en Ratatakonsert på Club 700 stod jag längst fram. Jag tokglodde på Mauro Scocco och såg honom snegla ner på förstärkaren mellan låtarna. Jag sträckte fram handen och kände på förstärkaren. Där satt en plastficka och jag slet till och i min hand låg hans låtschema. Skamset snodde jag med den hem. Hoppas att han inte missade ordningen, tänkte min lilla fjortonåriga hjärna. Nu hade jag kanske för alltid sumpat chansen på honom.
Som 18-åring jobbade jag på Gul & Blå och plötsligt stod jag öga mot öga med Mauro Scocco som ville prova jeans. Jag hade precis samma dag köpt hans nya soloplatta med dragplåstret "Sarah" som största hit. Jag tappade all sans och bad honom signera plattan och han gick utan att prova jeansen. Nu hade jag absolut sumpat chansen till att sälja jeans i alla fall...
Så i dag när kollegan berättade om hennes döttrar och konserten med Eric Saade så mindes jag hur det känns att vara så där liten och gilla någon så där otroligt mycket. För övrigt tycker jag låtarna med Noice och Ratata är KULT och i många fall riktigt bra än i dag. Av Niclas Wahlgren minns jag inte en rad. Lika bra det.
Kommentera inlägget här:
